DAN EDMAN KAN VARA SNÄLL HAN OCKSÅ. HAN LYCKADES PRÅNGLA IN OSS ALLDELES GRATIS PÅ ARVIKAFESTIVALEN. AV EN HÄNDELSE SÅ SPRANG VI RÄTT IN I BASISTEN I PSYCHOTIC YOUTH, SOM SKULLE SPELA MITT I NATTEN. JUST VID DET HÄR TILLFÄLLET SÅ FICK VARKEN HAN ELLER VI KOMMA BAKOM SCENEN, SÅ FÖR ATT ANVÄNDA TIDEN PÅ BÄSTA SÄTT, SÅ INTERVJUADE VI HONOM. DET VAR JU ÄNNU MER PASSANDE EFTERSOM DE ÄR EN AV FAVORITGRUPPERNA NÅNSIN.
Calle: När bildades PSYCHOTIC YOUTH?
Gunnar: Vi bildades -85, så vi firar 10-årsjubileum nästa år.
C: Hette ni PSYCHOTIC YOUTH från början?
G: Ja från början hette vi… Jag var inte med från början då, alldeles från början, men det första namnet var RATFINK A BO-BO’S. Och från den tiden är det Kent, våran trummis, och Jörgen, sångaren och gitarristen, som är kvar. Från ursprungsuppsättningen då alltså. Sen kom jag med hösten -85. Från början så spelade jag orgel.
C: Orgel?
G: Javisst, då lät vi helt annorlunda. Vi kommer uppifrån Norrland då va…
C: Kramfors…
G: Ja, Kramfors, och jag kommer från Örnsköldsvik, så jag brukade ta min orgel på bussen och åka till Kramfors på söndagarna för att repa. Och då hade vi en annan basist och en annan leadgitarrist. Sen flyttade vi till Göteborg -87, och då började jag spela bas. Och det är väl därifrån folk känner till PSYCHOTIC, det var liksom vårat mindre… ja, genombrott, vi har väl aldrig fått något riktigt genombrott, men det var då folk fick upp ögonen för oss. Vi kanske borde flytta på oss.
(TOOL är väldigt högljudda i bakgrunden.)
C: När bestämde ni er då för att spela sån här musik?
G: Vi har ju alltid spelat musik. Vi har alltid spelat med en jävla energi, och ett jävla ös och ett jävla tempo. Och tidigare, innan vi flyttade till Göteborg, så spelade vi mer garagerock. Vi var rätt så unga då, vi var 17-18 och försökte låta som NOMADS ungefär. Men sen skrev Jörgen några poppigare låtar som vi började spela in i Göteborg då i början på -89. Chips från SATOR producerade, och det skulle bara bli nån slags demotejp. Men så kom Chips på en hel del tricks och arrade stämsång, och han och deras basist Kent var med och sjöng. Och det blev så jävla bra, så man kan väl säga att det var med en viss påverkan från Chips, han liksom sparkade in oss i rätt riktning, kan man säga. Sen mixade Mikael Ilbert, SATORs producent “Some Fun”, så det blev ett jävla bra ljud med tanke på inspelningsbudgeten.
C: Hur kommer det sig att ni har “bytt bort” Chips som producent på “Pop”?
C: Vad ska man säga? Vi hade tröttnat lite på den här “surfpunken”, kan man säga. Man vill ju testa nya grejer och sådär. Så… det bara blev så. Vi spelade in med våran förra livetekniker, och han har producerat, Nille Penned. Och han producerar ju på sitt sätt, och det låter ju som det låter. Men man utvecklas ju hela tiden, och vi vet heller inte vad som kommer att hända i framtiden. Men jag har en känsla av att det kommer att bli råare på något sätt, att vi kommer att börja spela snabbare igen. Mer rock’n’roll-ös. Det är ju vad jag tror, men det får man ju se.
Dan: Punk- och alternativscenen växer ju väldigt fort nu, och många små nya band blir kända över en natt. Hur känns det för er som ärrade veteraner att bli omsprungna av små punkband?
G: Vi har inget med punk att göra, vi har aldrig varit en del av den grejen. Vi känner ju snubbarna och sådär, vi har turnerat med CHARTA 77 och så, men vi är väl snarare… hör väl hemma på någon slags Göteborgsscen med band som SATOR… Nu är det många som har lagt av i och för sig, men som UNION CARBIDE…
C: FÅGEL BLÅ är ett Göteborgsband som inte spelar helt olika er.
G: De har jag faktiskt aldrig hört. Det finns en hel del bra nya svenska band, som STEVEPOPS, har du hört dem?
C: Ja, de är jävligt bra.
G: Jag tycker att vi har lite åt samma håll. De har väl lyssnat på lite annan musik än oss va, vi är ganska traditionella i grund och botten, de är väl, lite mer indie.
C: Jag såg STEVEPOPS som förband till SONIC SURF CITY och de får väl ses som lite av konkurrenter till er inom surfpunken?
G: Javisst, men det är ju kompisar. De har vi lirat med flera gånger. Och de kör ju mer ett rent koncept, det hörs ju på namnet, och så mycket surfpunk med BEACH BOYS och sånt där. Men vi håller ju på och hattar lite hit och dit. Vi kör ju lite surfpunk, men det är ju bara en liten del. I setet vi kör ikväll så är det kanske fem låtar av fjorton som kan kallas för surfpunk.
C: Det märks ju också på att ni väjer en 80-talsdiscolåt istället för en BEACH BOYS-cover på “Pop”.
G: Ja, det är ju Jörgen, våran låtskrivare då och hans musiksmak.
C: Vadå, lyssnar han verkligen på sån disco typ “Japanese Boy”?
G: Nej, men han hittade den och tyckte att det var en kul låt.
C: Ni gör den jävligt bra i alla fall.
G: Ja, jag gillar den versionen själv också. Det är många som säger att vi spelar lite både och, men ska man säga nåt om “Pop” så kunde den varit lite råare och tuffare, tycker jag. Men ändå så är det i princip inspelat live rakt av. Så det är ändå rätt ruffigt jämfört med förra plattan “Juice”, som vi satt och filade på en hel sommar. Och om jag får säga det, så tycker jag att vi filade bort för mycket rock’n’roll på den.
C: Om jag får säga mitt, så tycker jag nog att “Juice” är den svagaste plattan hittills. Men då har jag i och för sig inte hört “Faster! Faster!”.
G: Jag håller nog med om det faktiskt.
C: Den har i och för sig några hits, som “Elevator Girl” och “MTV” och de här, men över lag så tycker jag att den är lite mer enformig än de andra, om man får säga så.
G: Jag håller med om det. I och för sig gjorde vi en platta som heter “Anything For A Thrill” som kom -87 med den gamla sättningen då, då jag spelade orgel.
C: Före “Faster! Faster!” då?
G: Nej, efter. Och den är väl heller inte så bra kanske, men det var liksom innan vi flyttade till Göteborg, så vi var väl ett lite annat band. Men jag håller med. Jag är inte heller speciellt nöjd med “Juice”. Det är väldigt många “fillers” som vi kallar det, dvs låtar som inte blev särskilt bra. Men plockar man ut 6 låtar från den så är det en kanonplatta. Men vi har faktiskt tagit de bästa låtarna från “Pop” och “Juice” och satt ihop dem till en skiva som heter “Bamboozle” som vi ska försöka få ut utomlands.
D: Ni sjunger på engelska, men har ni slagit något vidare utomlands?
G: Nja, slagit har vi väl aldrig gjort, men vi har ju spelat en del där nere. Och folk som är intresserade av musik vet oftast vilka vi är. I Holland rätt mycket, men vi har ju ingen ordentlig distribution. Det har vi inte haft sen vi lämnade MNW -91, så plattorna finns bara på import där nere i Tyskland och Holland, så att… Ska det hända nånting så måste man ju ha nån backning från skivbolag och management. Så länge man inte har det, så, ja…
C. Vad händer i framtiden då?
G: Som det ser ut nu så har vi inget riktigt skivkontrakt. Vi ligger ju på Nonstop i Göteborg, och de kan egentligen inte ställa upp med några pengar alls. Men som sagt då, “Bamboozle”, som är en sammanslagning av “Pop” och “Juice”, den har Jörgen gett ut på ett eget skivbolag och försöker få licens ute i Europa.
C: Och det skivbolaget heter…?
G: Blast records. Jag kan fixa en platta åt dig sen om du vill ha. T-shirtkillen går omkring med den. Men vi har egentligen aldrig haft så kul som vi har nu, det funkar väldigt bra. Nu gäller det bara att vi gör bra låtar, att vi orkar fortsätta, för det är ett jävla jobb att hålla ihop ett band. Nästa år har vi som sagt hållit på i tio år, och får man ingen feedback, inga spelningar och inte säljer några skivor, då är det tungt. Men samtidigt eftersom vi har varit med så länge så lägger man ju inte ner hur som helst. Vi har blivit väldigt starkt sammansvetsade. Och idag har vi kul, jävligt kul. Bara idag så har vi åkt 60 mil från Östersund. I onsdags åkte vi från Göteborg och spelade i Härnösand och sen i Östersund och nu i Arvika, och vi har haft svinkul hela vägen. Det är liksom det som är grejen. Därför lägger vi inte av.
C: Är det svårt att välja låtar live? Kan ni alla era låtar utantill rätt av?
G: Nej, vi har ju bytt leadgitarrist, Nypon hoppade av förra året och började spela med MARY BEATS JANE. Och vår nya gitarrist, Ulf, han kan ju inte alla låtar.
C: Och han har nog svårt för Nypons solon också. Nypon är fan bland de bästa sologitarristerna som finns. Det är så jävla bra solon.
G: Han är ju oersättlig på så sätt, men både Ulf och Jörgen är ju bra gitarrister båda två, fast de spelar ju lite annorlunda. De är inte riktigt lika snabba som Nypon, men det funkar liksom. Jörgen är i och för sig ganska snabb, men nu spelar han mycket mer gitarr på scenen än han gjorde tidigare.
C: Men Nypons solon har väl inte så mycket med snabbhet att göra?
G: Nej, det gäller ju att hitta rätt toner. Men vi kommer att fortsätta hur som helst. Det gäller ju bara att utvecklas till nästa platta. Men som sagt, jag tror att det kommer bli råare. Det är vad jag hoppas. Kanske inte snabbare eller mer distade gitarrer, utan skitigare.
C: Och “Pop” verkar ju vara ett steg i den riktningen, även om ni kanske inte tog steget fullt ut.
G: Det har lite att göra med att vi fick jobba rätt snabbt med låtarna och sådär, det var lite panik. Vi jobbade kort tid i studion.
C: Men ni siktar på en ny platta i alla fall?
G: Ja, absolut. Jag skulle tippa på att det kommer en ny till hösten -95, det är vad jag tror. Det beror alldeles på hur det går för Jörgen att skriva låtar och sådär. Och hur mycket vi kommer vara upptagna med annat.
C: Vad tycker du om folköl? (Se där, en seriös fråga! /red)
G: Folköl är en hit, vi dricker väldigt mycket folköl. Företrädesvis ska den inhandlas på Statoil. Det är det viktiga, att man går till Statoil och köper folköl.
C: Mitt i natten, förstås?
C: Ja, det är just det att i Göteborg så har vi Statoil på Järntorget. Världens tröttaste bensinmack som vi kallar den, för personalen där är så jävla tråkig. Men de har ju alltså folköl dygnet runt.
C: Är det något kvar som du vill bli frågad om?
C: Nej. Men jag är oändligt tacksam för att ni inte frågade varför vi heter PSYCHOTIC YOUTH.
D. Varför heter ni PSYCHOTIC YOUTH?
G: Ingen kommentar.